Njuter av de sista dagarna som föräldraledig

Jag har njutit för fullt av de sista dagarna som föräldraledig. Imorgon börjar allvaret.

MEN under dessa sista underbara dagar har vi hunnit med att ha middagsbjudning, handlat gardiner, gjort klart arbetet med matrummet och förrådet. Jag har dessutom fått frukost på sängen av min underbara man och idag, sista dagen, umgicks jag med två av mina fina vänner❤ Tacksam för allt livet har gett mig.
 

Mina hästar - Miss Universe

Min första stora häst hette Miss Universe. Hon var född 2001 e: De Niro - Napoleon. När jag tittade på henne för första gången som treåring så föll jag pladask.
 
 
Hon hade karaktär och var en självsäker dam, minst sagt! Om jag vetat att jag skulle ta mig an den största utmaningen hittills så hade jag nog letat vidare. Men utan henne hade jag heller aldrig köpt Danne förmodligen.
 
Allt i livet har en mening. Och meningen var att jag och Misty skulle finna varandra trots allt.
Misty var en svår häst, energin tog aldrig slut och hon var väldigt svårriden. Men fick du henne med dig så hade hon allt som krävdes i dressyr. Man kan säga att hennes temperament jobbade lite emot henne emellanåt.Hon var för het för sitt eget bästa och hon spände till på tävling (troligtvis smittade min nervositet av sig) och gjorde det väldigt svårt för oss att visa upp oss på ett bra sätt. Samtidigt så kunde hon från att vara riktigt het och gå på som ett ånglok, plötsligt sätta sig på tvären om hon tyckte något var jobbigt. Så man fick sannerligen lära sig att kompromissa och lirka för att kunna avancera och ta nästa steg. Ston, eller hur?
 
Vi tog tillsammans placeringar upp till medelsvår men hennes spänning i bytena som vi jobbade med satte stopp lite grann och jag valde att backa bandet och bara ha roligt. Detta funkade riktigt bra och med lite sänkta krav fick vi till trevliga starter.
 
Vi avslutade på topp med en vinst endast två(!) veckor innan jag fick ta bort henne. Hon blev bara tio år gammal. Hon hade ett läckage på ett blodkärl ut från hjärtat då där fanns ett hål på 2,5cm. Ett ganska stort läckage med andra ord. Detta gjorde att hennes puls när vi märkte att något definitivt inte stod rätt till var uppe i 75 slag i minuten.
Först visade hon symptom som vi i stallet trodde berodde på kolik. Jag promenerade därför med henne och hon verkade må bättre. Därför kom det som en stor chock för mig när vi på djursjukhuset i Helsingborg fick berättat för oss efter att ha lyssnat och ultraljudat hjärtat fick beskedet att inget gick att göra för Misty.
 
Endast en annan häst visste dem om som hade samma diagnos. Men den hästen kunde leva tack vare att läckaget på kärlet var mer än hälften så litet som Mistys var. Och den hästen fick inte bli riden utan bara gå i hage.
 
Jag frågade om man inte kunde avla på henne (Dum fråga kanske såhär i efterhand men jag ville bara att något skulle gå för att behålla henne) Men de berättade då att hon så småningom hade självdött om inte vi åkt in. Frågan var alltså inte om utan NÄR det hade hänt.
 
Jag har aldrig varit så knäckt. Jag bara grät och grät där hemma. Vi åkte in till Helsingborg på kvällen med henne och hon fick övernatta där.  Vi åkte tillbaka på morgonen och gjorde ett sista ultraljud då veterinären från gårdagen ville ha en second opinion från en kollega. Utfallet blev samma och vi sa farväl, jag gav henne en sista morot och kramade henne hårt och länge. Hon var den snällaste att ha att göra med i stallet och var riktigt gosig. Lilla hjärtat❤️
 
Jag kämpade så länge, 7 år,  och så hårt med denna fina hästen och såg allt bara försvinna med hennes sjukdom.
Det första jag gjorde var att börja titta på hästar igen. Kanske var jag knäpp men jag kände att jag verkligen behövde någon som kunde fylla det enorma tomrummet efter henne. Samtidigt gjorde hon mig starkare som person och lärde mig enormt mycket som ryttare.  Jag hade aldrig varit där jag är idag, kunskapsmässigt, om det inte var för henne och Danne. Misty satte grunden och med Danne kunde jag bygga vidare och idag vet jag precis vilka kvaliteter jag söker hos en häst. 
Det som är extra fint är att båda hästarna kommer från samma uppfödare. En jätteduktig hovslagare som tyvärr inte är i livet längre. Önskar jag hade haft förmånen att äga fler av hans fina hästar.
Här är slutligen bilder på Misty, med hennes exteriör och gångarter och Dannes arbetsmoral och temperament, DÄR har vi en riktigt trevlig häst i mina ögon😀
 
 

Besök hos Le Rocking Horse och Brobergs Krukmakeri

Så trevligt besök jag gjorde i torsdags hos Le Rocking Horse i Köinge! Till och med bilresan dit var så vacker igenom skogen och i detta otroliga sommarväder när solen lyste så mysigt igenom träden.

Väl framme blev jag varmt mottagen av Denis och jag fick även träffa hans mycket trevliga fru Annica som har Brobergs krukmakeri😊
Deras butik och verkstad hade så fin karaktär och karisma men ändå kändes det så jordnära och äkta på något vis. Jag älskar ställen som verkligen genomsyras av skapande och där man känner i väggarna och sakerna där hur mycket tid och kärlek som läggs på detta. Och precis så var det hos Denis och Annica.

Det absolut roligaste var förstås att se Brunte på riktigt. Där stod han och glänste av nymålad färg och den blanka fina ytan han fått gjorde att man inte trodde det var samma häst. Jag fick även se manen som Denis beställt till honom (Dannes svans räckte inte till helt och hållet) och den fick högsta betyg eftersom jag först trodde det var Dannes svans som låg där på bänken. Så likt var det!
Vi diskuterade fortsättningen på projektet så vi hade koll på allt och Denis visste hur han skulle fortsätta och sen åkte jag vidare till Gekås :) Bjussar på lite fina bilder. Har ni vägarna förbi Köinge så glöm inte detta lilla smultronställe!
 
 
Visa fler inlägg