My Once In A Lifetime Horse

Han var den bästa, min Fandango. Min egen Danne som jag hade så mycket roligt med. Om man ska prata meriter så hade vi placeringar och vinster upp till medelsvår B:4 och fina % i Medelsvår A:1. Men om man ska prata gånger jag skrattat åt denna hästen så är det så många gånger fler än placeringar! Han var verkligen en på miljonen.
 
Jag kan skratta mig lycklig om jag hittar en häst som är hälften så fin och lovande som han! Det jag saknar mest är våra träningar förstås. Och alla hans tokigheter och bus.

Det känns så himla bra att jag valt att hedra hans minne igenom en Gemla Gunghäst. På något vis känns det som att jag verkligen visat hur mycket jag älskade honom då. Och svansen är ju hans, så den värderar jag högst.
 
 
Jag kan knappt få nog av att titta på honom. Tack ännu en gång Denis på Le Rocking Horse för att du gjorde ett fantastiskt jobb med hans restaurering! Om ni inte minns hur han såg ut från början så kan ni hitta alltHÄR.
 

Saknar hästar en dag som denna

När solen skiner och en lugn bris sköljer över en samtidigt som fåglarna överöser med sitt fågelkvitter, då saknar jag hästarna lite extra.
 
Speciellt Danne, han är den där speciella hästen som det den där platsen långt in i hjärtat.
 

Fandango

Jag skriver ju alltid Danne här på bloggen men hans riktiga namn var ju Fandango. Härligt namn tycker jag. Och han var ju också riktigt härlig med en stor personlighet.
Alltid lika glad och busig. Han har en speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid ha.
 
En rolig dag i Tågarp, han vägrade gå i vattnet tills Henriette visade vägen. Min lilla fegis:)
 
 Kolla läppen. haha söt!
Visa fler inlägg